Till den det vederbör

 

 

Intro. |G (stötigt)

 

1:1 Det här, det är en sång till den det vederbör, den jag trott jag skulle älska tills jag dör.
|C D |Em C
Hand i hand vi skulle vandra, hon var inte som dom andra
|F C |G |F C |G
och jag hoppas jag er andra inte stör för den här sången är till den det vederbör.

 

1:2 När vi möttes var allt från början redan underbart och att det skulle bli vi två, det stod så klart.
Hand i hand vi skulle vandra, vi var gjorda för varandra
men så skulle det visst ändå inte bli för det visade sig att hon ej var fri.

 

1:3 Och hon klagade och grät och mådde inte bra och hon svor att det var mig hon ville ha.
Hon sa hon skulle sticka, kanske redan nästa vecka
fast nu vet jag att aldrig kommer ske. Det är flera år sen hon sa det…

 

1:4 Men hon säger att hon älskar mig ännu. Hon säger att ”det ska bli jag och du”, (svagt och ljuvt)
men det blir aldrig vi, hon kan inte bryta sig fri
och inte vara kvar i det heller så för oss blir det varken varken eller eller.

 

2:1 Så lägg av med ditt puss och kyss och saknande! Det är bara en romantisk utopi! (skarpt och uppläxande)
|C D |Em |C D |Em
Du är för svag, för feg och alltför självförsakande för att du någonsin ska slå dig fri!
|C D |G
För att du någonsin ska slå dig fri!

 

2:2 Så lägg av med ditt drömmande och längtande! Det är ju tydligt att du trivs med det du har
och mår bäst när du mår skit och med ditt trängtande, annars hade du väl inte varit kvar?
Annars hade du väl inte varit kvar?

 

2:3 Men en sak du säger kan jag inte klandra: Det är mig som du ska älska tills du dör (svagt och ljuvt)
för det är rätt att vi var gjorda för varandra! Den här sången är till den det vederbör.
Den här sången är till den det vederbör.

 

End. Den här sången är till den det vederbör. Den här sången är till den det vederbör. (skarpt och uppläxande)